måndag 24 maj 2010

Vem äger frågan om brudöverlämning?

Ska kronprinsessan Victoria överlämnas av sin pappa kungen vid sin vigsel med Daniel Westling i Storkyrkan i Stockholm 19 juni? Eller är det att bejaka eller åtminstone uppmuntra till ett föråldrat patriarkalt tänkesätt, där kvinnan ses som en ägodel? Den diskussionen väcker fler frågor än vad som först tycks vara fallet.

Det var prästen och teologie doktorn Annika Borg, som först avslöjade nyheten om brudöverlämningen vid kronprinsessbröllopet på DN Debatt tidigare i vår. Annika Borg var starkt kritisk till önskemålet och det har också de flesta andra kyrkliga företrädare varit, inklusive ärkebiskopen, om än i mer diplomatiska ordalag.

Reaktionerna från allmänheten har dock sett helt annorlunda ut, åtminstone är det mitt intryck. I insändare, omröstningar och kommentarer på hemsidor verkar den allmänna meningen vara att det är väl helt upp till brudparet hur de vill göra i detta fall.

Det är lite märkligt i mitt tycke. Samma människor skulle förmodligen hävda att de är för jämställdhet mellan könen och vara kritiska mot att kvinnliga präster har behandlats illa i Svenska kyrkan. Men de verkar alltså inte uppleva att det finns något samband mellan dessa frågor.

Jag anar att det har något att göra med vem som anses äga frågan, som det brukar heta nu för tiden. Kvinnliga präster är kyrkans ansvar. Vad man gör vid en vigsel är brudparets sak. Där ska kyrkan foga sig. Ungefär som en restaurang gör allt för att brudparet ska vara nöjda med sin festmiddag där. En sorts kommersiellt tänkande, alltså.

Som präst får jag ofta känslan av att jag är en del av kulissen när det gäller vigslar, på ett helt annat sätt än vid dop och begravningar. Om och när frågan om brudöverlämnande kommer upp vid ett vigselsamtal brukar jag försöka resonera med brudparet kring innebörden i handlingen. Men om de ändå vidhåller sin åsikt säger jag inte nej, för jag tycker att det är deras stora dag och då vill jag inte skapa ont blod i onödan. Då är det bättre att de minns helheten som något positivt, inklusive relationen till mig och kyrkan. För mig är det ett sätt att försöka tänka kommunikativt, men inte kommersiellt och det tycker jag är en viktig skillnad.

Så nej till brudöverlämnande, som grundinställning. Men också dialog och jämkande i praktiken. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.