måndag 3 oktober 2011

Pengar och religion går inte ihop. Men måste ändå göra det. Frågan är bara hur.

De flesta av oss reagerar nog instinktivt negativt när det talas om att en kyrka behöver få in pengar för sin verksamhet. Kanske handlar det om att pengar ofta framstår som egenintresse, till skillnad från den oegennytta, som en kyrka förväntas stå för. Men idéburen verksamhet, oavsett vilken sort det handlar om, är inte gratis. Vare sig vi ger av vår tid, vårt engagemang, vår omsorg eller våra pengar är det en kostnad. Och därför måste nog också Svenska kyrkan försöka komma över det mentala tabu som relationen pengar och religion utgör för många av oss.

I somras var jag på en religionssociologisk konferens i universitetsstaden Aix-en-Provence, strax norr om Marseille. Det handlade om religion och ekonomi, men märkligt nog tycktes ingen uppmärksamma själva kärnfrågan i den relationen. Den om det är möjligt på djupet att kombinera pengar och religion. För ofta får man ju känslan av att det inte är det. Att pengar är något fult, eller i bästa fall nödvändigt ont.

Vid en av huvudföreläsningarna talade en forskare från Australien om megakyrkorörelsen Hillsong, som är den snabbast växande församlingen i landet. Hon beskrev kyrkan mer som ett bolag och talade om de marknadsanpassade formerna för kommunikation, som medlemmarna där använder sig av. Det väckte en del munterhet bland åhörarna och jag började fundera över vad det kunde bero på.

Min spontana slutsats var att de flesta av oss som var där, medvetet eller omedvetet, betraktar stora folkkyrkor som en sorts religiös norm. Kyrkor, som historiskt sett har fått hjälp av staten med sin ekonomi och därmed inte har behövt jaga pengar på egen hand i lika stor utsträckning som nyare (fri)kyrkor. Deras enda chans är att spela med i det kommersiella spelet. Men det gör också en del av dem relativt framgångsrika, till skillnad från folkkyrkorna.

En del forskare talar om rational choice, som en förklaring till varför kyrkor i USA är så framgångsrika både i det egna landet och i sina missionssatsningar. Poängen är att man tillämpar kommersiella principer på religion. Fri konkurrens ger enligt den logiken bättre kyrkor och därmed större intresse. Och i USA, till skillnad från Europa, är det dessutom inte fult att tjäna pengar, ens på religion. Där är ekonomisk framgång snarare en bekräftelse på att man har rätt och den bilden sprids vidare till många länder, inte minst genom nyare grenar av pingströrelsen.

Men tillbaka till konferensen i Aix. Där försökte en ung och påtagligt nervös forskare sig också på att lansera en alternativ sekulariseringsteori, med hjälp av resultat från diverse allmänt tillgängliga undersökningar. Tyvärr fick han en del stryk (om än inte bokstavligt) från äldre kollegor vid sitt seminarium för sitt sätt att genomföra analysen. Men min magkänsla var ändå att han verkar vara något intressant på spåren. Att det är kommersialismen som driver ut och försöker ersätta religionen, snarare än någon annan samhällsförändring.

Frågan vi då behöver ställa oss är om kyrkans enda överlevnadsmöjlighet är att – likt exempelvis Hillsong – anpassa oss till marknadslogiken. Eller att fortsätta agera motvalls kärring och hoppas att tillräckligt många väljer detta alternativa spår. Men då gäller det att kunna finansiera verksamheten på något annat sätt och även det kräver nog en del eftertanke och kreativa lösningar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.