fredag 19 oktober 2012

Vi har slutat se på direktsänd tv – till McLuhans (och vår) förmodade lycka


Den berömda kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan var kritisk till tv-mediet. Dels för att det var passiviserande och dels för att det styrde människors liv med sina fasta tablåer. Nu kan jag se i mitt eget liv att jag nästan har slutat se på direktsänd tv, tack vare alla play-tjänster. Enda undantaget är direktsänd sport, som aldrig blir riktig rolig att se i efterhand.

Kanadensaren Marshall McLuhan (1911-1980) är känd som forskaren som förutspådde webben nästan 30 år innan den föddes och som myntade uttryck som ”the medium is the message” och ”the global village”, i betydelsen att massmedier skulle komma att förena världens alla hörn till ett och samma samhälle. Hans kritik mot tv-mediet börjar dock bli mindre relevant idag, eftersom vi inte längre behöver bli bundna tidsmässigt till det. Passiviteten finns förvisso kvar, men samtidigt visar det sig att många av oss i praktiken parallellt sitter med olika internetprylar (hur bra det nu är med så splittrat fokus?).

Att se direktsänd tv började för egen del framför allt bli problematiskt när vi fick barn och läggningstider och mer spontana händelser gjorde det svårare att passa tv-tablåns struktur. Videobandspelaren blev då ett bra komplement. En DVD-spelare med hårddisk blev en ännu bättre lösning, eftersom den gjorde det möjligt att förskjuta tiden, utan att man var tvungen att vänta tills programmet var slut. Men när nu de flesta svenska tv-kanaler dessutom har play-tjänster är friheten från tv-tablån nästan fullständig.

Hemma hos oss har vi numera en Apple TV inkopplad i tv:n. Då går det att strömma webbsändningar från macen (med OSX 10.8) och play-apparnas innehåll från iPhonen eller iPaden direkt till den stora skärmen, om än ibland med en del fåniga begränsningar, som att textningen inte följer med eller att strömningen bryts i dåligt skrivna appar. Vi har därtill nyligen testat Viaplay-tjänsten gratis och tyckte väl att den var okej. Netflix, som häromdagen lanserades i Sverige, är dock en bättre tjänst i vårt tycke. Dels för att den tekniska plattformen är bättre, som att den redan är inbyggd i Apple TV:n och att det trots det går att fortsätta se en film direkt från tv:n till paddan, om man skulle vilja det. Dels för att våra barn tycker att utbudet av program är bättre där. Som grädde på moset får vi högre bildkvalitet än med direktsänd (i vissa fall analog i kabelnätet och ibland icke-HD-) tv, tack vare en snabb internetuppkoppling.

Finns det några nackdelar med utvecklingen? Ja, som småbarnsförälder var det ibland bekvämt när Bolibompa bara sändes en viss tid, eftersom det aldrig behövde uppstå diskussioner om att se på tv någon annan tid (vi avslöjade aldrig att det sändes dåliga tecknade barnfilmer på andra kanaler och andra tider). Kanske kan man sakna lägerbåls-tv i betydelsen att vi får känna oss som en del av en stor svensk tv-gemenskap när miljoner av oss ser på samma program samtidigt. Men annars? Nej, jag tror inte det.

2 kommentarer:

  1. Det fanns också en slags fördel i att tv-utbudet ibland kunde leda till att man såg saker man inte visste att man var intresserad av. Lite som med morgontidningen. man bläddrar efter sporten eller serierna, men råkar se något intressant på vägen.
    Med nya mediemångfald och (a)sociala medier drivs mediekonsumenten faktisk istället till ett allt smalare utbud. Det är fullt möjligt att tillbringa hela dagarna med ett titta på kattungar på YouTube utan att behöva se samma klipp upprepat.
    Det är en del i ett större skeende som handlar om snuttifiering, rädsla för - eller ointresse av - djup och svärta, och inte minst egoism. Individuell eller gruppegoism. Nya medier spelar en stor roll i en ökande alienation mellan generationer.

    Ibland hör man alldeles lyriska drömmar om vad Jesus skulle kunna göra om han hade tillgång till vår tids medier. Sanningen är förmodligen, som någon sade, att ingen skulle bry sig. Han skulle bli brädad av ett YouTubeklipp med en unge som blir biten i baken av sin sköldpadda.

    SvaraRadera
  2. Ja, det funderade jag också över, zappandets goda sidor. Det är möjligt att nyordningen i medieutbudet leder till ökad kioskifiering. Men i bästa fall växer det fram nya former av gränsöverskridande i stället, där Jesus eller något annat oväntat dyker upp där man minst anar det.

    SvaraRadera