Analys av kyrkovalet del 3: Hur påverkas deltagandet i valet av vilka grupper det finns att välja mellan?

I två bloggposter har jag nu försökt analysera resultatet av söndagens kyrkoval – dels hur vi kan förstå siffrorna kring valdeltagandet och dels hur vi kan förstå resultatet av valet som helhet. I ett tredje steg ska jag nu presentera ett par slutsatser, som vi kan dra om vi ser på resultatet mer i detalj.

I mitt exempel här har jag valt att se på valresultatet för Stockholms stift, som är en del av Svenska kyrkan på regionnivå och geografiskt sett ungefär motsvarar Storstockholm. Där ser tendenserna ut ungefär som i resten av Svenska kyrkan (se min förra bloggpost), med den skillnaden att här är Borgerligt alternativ (tidigare Moderaterna) nästan jämnstora med Socialdemokraterna.

Det intressanta hittar vi här snarare om vi går ner på den lokala nivån i stiftet, där det väljs representanter till kyrkofullmäktige. Där är det exempelvis tydligt att valdeltagandet kan skifta ganska mycket i förhållande till snittet på 13,3 procent. Som lägst är det i Österhaninge med 8,6 procent och som högst i Stockholms domkyrkoförsamling med 21,2 procent. Det kan det förstås finnas en mängd orsaker till, men i den sistnämnda församlingen spelar det säkert roll att antalet som faktiskt bor i centrala Stockholm är så litet, vilket gör att få individer kan betyda mycket för procentandelen. I de flesta församlingar har valdeltagandet ökat och mest av allt i Skarpnäck, där en konflikt kring en av församlingens kyrkor kan ha bidragit till det ökade engagemanget.

En faktor, som generellt sett anses kunna stimulera konflikt och därmed intresse och valdeltagande, är hur många partier eller grupper som deltar i valet. Det finns till exempel två församlingar, som bara har samlingslistor och därmed inget alternativ för väljarna. I den ena, Ljusterö Kulla, låg valdeltagandet visserligen på låga 10,8 procent, men i den andra, Dalarö-Ornö-Utö, istället på 14,4 procent, det vill säga över snittet. Sett till samtliga 56 församlingar finns inget samband alls mellan antalet grupper i valet och andelen röstande.

En annan fråga är hur mycket närvaron av nomineringsgrupper med koppling till riksdagspartierna påverkar. I min förra bloggpost konstaterade jag att det viktigaste motivet bland dem som röstar i kyrkovalet är att värna demokratin snarare än att intressera sig för de kyrkliga sakfrågorna. Mitt antagande utifrån valresultatet var då att sådana väljare i högre grad söker sig till grupper, med kopplingar till riksdagspartierna. Men vad händer i så fall med valdeltagandet i en församling där det bara finns partipolitiskt obundna grupper? I Stockholms stift finns det nio sådana exempel och i fem av dessa församlingar ligger valdeltagandet under snittet och i övriga fyra ligger det över. Nomineringsgrupper, som menar att kyrkan borde befrias från partipolitik, tycks utifrån detta begränsade exempel alltså kunna stödja sig på att en sådan förändring åtminstone inte verkar inverka negativt på valdeltagandet.